.

Moln. Cirklar. Hjärtan. Fötter på jord, stampar jord, och gräver sig längre ifrån. Vinden sveper, snön faller, markerar gränser. Tystnaden glider genom träden, tar sin fart upp längs stammarna. Tystnad mellan ord, en tanke, en mening, en vind. Det är vi som fångar svalorna, det är vi som tillåter. En rörelse närmre och vi känner, att vi faktiskt är där, att vi alltid varit där, och drömmarna som skapades under de sömnlösa nätterna, talades flyktigt ut i tankar, och genom dem fick vi chans att uppleva, och se hur universums dans vackert mynnar ut i haven, och medan väntar vi fortfarande på att den där målningen ska bli klar, eller att dansen ska få sin rätta rytm, allt under en och samma natt...