Idag är det enda jag har.

Man faller som snöflingan, växer som gräset, växer upp, får färger, lär sig att dansa i vinden och längta efter känslan att falla. Våra öden är dolda, men inte helt. Känslan av att finna något som saknats kommer alltid leda närmare önskningen. Tänk dig känslan att vilja något mest av allt…

om jag dör imorgon är idag det enda jag har.

Så om kosmos och tiden har en plan – är det vad jag kommer att märka - känna mest. Imorgon finns inte – inte än - det är idag jag älskar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0