shine on.

Önskar att jag hade en dagbok som skriver sig själv. Skriver mina tankar - precis så som dem är. Jag behöver få se känslorna för att verkligen förstå. Genomskinlig. Det är vad jag blivit. Tappat färg o förståelse och framförallt intresse. Inbillar mig att jag blivit känslokall - att jag inte vet vad som är rätt eller fel längre - men varje gång jag agerar fastnar gråten i halsen o allt jag får fram är ett förlåt. Kanske vill jag mer än som går.  Jag vet inte vilket ben jag ska stå på. Vilken axel jag ska luta mig mot. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Leenden glittrar bredvid. Inmålad i ett hörn Precis så som jag någonstans ville. Vad än som gör mig lycklig Jag försöker tänka mig det. Jag vill kasta mig i en kall sjö och komma upp som ny. Börja om.  Jag går och går och går. fotograferar, drömmer mig bort. Drömmer om dig, och när jag gråter, gråter jag för oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0