up's n' down's


Tappar bort besluten jag tagit, och famlar runt i varför, hur, var och när och allt det där som så ofta hamnar mitt framför näsan på en, istället för där bakom någonstans där det borde vara. Men, jag lär mig, jag lär mig hela tiden. Hur mycket jag än vill, så kan jag kan inte tvinga fram någonting som ramlat över till någonting annat. Men ofta tycker jag det är (ganska) skönt att somna ensam, att jag liksom tycker min lägenhet klär mig, att jag klär den, att vi trivs så bra bara den och jag. Men just när jag fått den insikten, kommer känslan tillbaka. På en sekund. Det handlar väl bara om det där enkla. Beröringen i håret, smeket på magen, och att drunkna i någon annans ögon. Längtar efter att bryta de mönster jag så länge cirkulerat runt i, helt okontrollerad och helt fast.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0