.

Vissa dagar är alla bara så otroligt utanför, hur mycket dem än sliter, så är dem inte ens i närheten av att nå mig. Jag behövde tid för mig själv, och jag tog den, stal den.

Jag älskar friheten, att dansa när ingen ser, att dansa när alla ser. Fest är en lockelse som drar i mig om dagarna. Får mig att längta nätterna. Där folk är glada, och umgås med rödvinsläppar och leenden. Att vara bland folk, vara en i mitten, en bland mängden, känna sig omringad, och krama om. Det är bara det, att när folk pratar om framtid, och jag berättar om min, så känner jag åter igen, att jag liksom inte bryr mig. Jag vill inte känna framtid, om sanningen ljuger.

Jag tänker ibland på olika möten. Jag lever med de tankarna, beslut jag tog, för att jag ville ta dem, för att visa andra, för att påminna mig själv. Folk som fick betyda, de som gick förlorade, då framtiden tog det som var. En gång satt jag i sanden några meter från ett stort hav. Det var stjärnklart och varma kinder. Kände att orden som sas från min mun då – var de skönaste, mest ärliga jag någonsin fått ur mig. Vem vill jag ska veta vilka saker jag gömmer? Vem är jag då, att säga att ärlighet betyder mest? Om jag lever i sanning att döma lögnen, att vi lever och hoppas – fortsätter…

Whatever you got.
there is always something you want more