.

Stressreaktioner både inne och ute. Måste våga lyssna inåt och säga ifrån, känna efter vilka förutsättningar som finns och göra det bästa, det bästa i stunden leder oftast framåt. Fallit in i vardagen så mycket att jag till och med längtar till soffan, att få komma hem, tända ljus och göra ingenting. Men när jag gör så, så undrar jag varför jag inte gör någonting. Tänker på saker jag går miste om, att jag inte lever ut fullt så mycket som jag kan. Och genom att inte göra det, blir jag som hamstern i hjulet, jagandes efter prestation, kickar och pressen av att göra det yttersta. Att bo i tryggheten - att lära sig bo i ovissheten - att våga lita på - att det är okej att sakta ner när stressen där ute, smiter in och gör så att det svämmar över. Jag måste börja lita mer på mig själv, att det som känns, är det som är.