.

En underlig dag, börjar alltid med en vanlig morgon.

Jag flyger iväg på cykeln

Cyklar långt - cyklar vilse

En dröm är nära, och jag cyklar så fort jag bara kan, för att komma ännu närmare, närmare, närmare

Världen runt omkring blir suddig av farten och alla tankar, vart är jag på väg?

Imorgon är du min

Imorgon är nu...

Jag följer - och närmar mig, det känns att det är nära, något är så nära...jag ska hitta det, denna gång så ska jag...

...om man lyssnar noga - så hörs mer än vinden genom håret, mer än hjärtat i andningen - jag hör hur det gamla lossnar, hör hur det nya kommer...

...jag känner hur världen målas om..

Jag korsar länder, utan att hitta dem igen

"Within this mind, lays the secret that connects it's all, a truth not yet for you to know, but to feel".

Hur ska vi säkert veta, hur det egentligen är?

Ingenting är säkert

Drömmen kanske kostar mitt liv. Fast jag får bara, om jag tar, och ger jag för mycket, vem blir jag då?

Är jag förlorad?

Kommer jag någonsin att hitta vägen tillbaka?

Och du sa;

"Varför tycks jag höra mig själv andas, när jag knappt lever?"

...tiden stannar...jag stannar...

Jag är där - jag är äntligen där

Jag älskar friheten, att dansa när ingen ser, att dansa när alla ser. Fest är
en lockelse som drar i mig om dagarna. Får mig att längta nätterna. Där folk
är glada, och umgås med rödvinsläppar och leenden. Att vara bland folk,
vara en i mitten, en bland mängden, känna sig omringad, och krama om.
Det är bara det, att när folk pratar om framtid, och jag berättar om min,
så känner jag åter igen, att jag liksom inte bryr mig. Jag vill inte känna
framtid, om sanningen ljuger.

Jag tänker ibland på olika möten. Jag lever med de tankarna,
beslut jag tog, för att jag ville ta dem, för att visa andra,
för att påminna mig själv. Folk som fick betyda, de som gick
förlorade, då framtiden tog det som var.
En gång satt jag i sanden några meter från ett stort hav.
Det var stjärnklart och varma kinder. Kände att orden som sas från
min mun då – var de skönaste, mest ärliga jag någonsin fått ur mig.
Vem vill jag ska veta vilka saker jag gömmer? Vem är jag då, att säga
att ärlighet betyder mest? Om jag lever i sanning att döma lögnen,
att vi lever och hoppas – fortsätter...

Packa väskan
Lev lite till

Livet är för kort och dagarna går för snabbt, för att säga nej
och du vet att det är sant.  Få ur dig det och känn hur du
plötsligt får balans. Jag önskar att jag kunde vara kvar.
Det är en ärlig önskan, om än ohållbar. Men stannar jag så
vet jag hur det går - jag vet inte vem jag blir, men jag vet
vad det gör mig till. Är det en styrka att behålla - Är det en
styrka att behålla och kämpa emot? Snart får vi svar. För när
som helst ställs frågan på sin spets - och då vet vi vad det är
som vi har. Vi måste resa oss och gå, men vad tar vi med oss?
Tänk om det inte finns några gränser...tänk om det inte finns
någon väg tillbaka?

It's a funny thing about coming home...
looks the same, smells the same, feels
the same. You'll realize that what's
changed is you.