.

Jag gillar att; jag vet hur man slappnar av - är nog ganska chillad - Jag gillar mitt snövita hår. Jag kan plocka ut skönhet i små och enkla saker. Jag gillar att jag aldrig blir riktigt nöjd - lite vill ha mycket os.v. Gillar att vara familjekär och nostalgisk. Jag är lättroad och flamsig ...pysslig. Jag känner passion för mycket, och ger aldrig någonsin upp hoppet om mig själv, även när det verkar nästan omöjligt. Djur gillar mig och jag dem. Gillar mig själv nästan alla dagar, förutom på söndagar. Gillar att jag inte har någon TV av egen fri vilja, och lägger min tid på annat, som att skriva om saker jag gillar, typ. Jag gillar att jag börjat lägga mer tid på fotandet och bildredigeringen.

Sådär ja! GUD vad mycket jag gillar med mig själv ändå, inte klokt, skulle kunna fortsätta i evigheter ;)

I brist på fantasi lägger jag mig raklång i sängen och väntar på att någonting ska hända. Blickar ut genom sänghimlen. Skymtar solen. Molnen. Vinden. Jag somnar en kort stund, och väcks av katten som kryper ner i min famn och snuddar min kind.

Jag flyger upp, fylld av energi, kastar mig ut genom dörren för min dagliga spring-tur. Kvällssol, fågelkvitter och doft av grill. Jag svävar förbi mina kvarter, och ser hur solen sträcker sig bortom höjden. Jag fortsätter att springa, med känslan att jag kan springa hur långt som helst. Leende och med musik som nynnar i bakgrunden. När jag närmar mig hemmet, vänder sig himlen om till grått. Vinden ökar och regnet faller snabbare och hårdare, när jag ökar takten. Solen lyser bakom molnen. Det fyller mig med hopp, och jag fortsätter att trycka på framåt. 

Om mitt liv skulle kunna sammanfattas på en dag, skulle det ha varit i dag. Solen som styr mina steg, men mörka små moln som skymtar bredvid. Jag har känt stormens försök - som testat min styrka och uthållighet. Livet är så mycket mer än bara det vi ser, livet är vi. Vackra små själar som försöker springa iväg - bort - ifrån.

Men som alltid tillslut hittar hem.

Have you ever had a dream that felt real...
and when you wake up you just want to stay in the dream?

Och medan du lever - bli som du vill vara. Varje gång du möter nya ögon har du chansen att vara precis som du är. Snäll. Skön. Mjuk. Vacker. Nyfiken. Lekig. Fascinerande. Vill man göra världen vackrare – hålla den vacker – är det upp till en själv...

Vissa saker kan jag varken ta till mig, eller få nog av. Mobilen ligger mörk och tyst bredvid mig och jag undrar när den kom att bli så viktig. Söndagstystnad. Stunder avlöser varandra och medan jag försöker vara bara mig själv känns jag otillräcklig, inte ensam, bara otillräcklig. Om man vet att det finns bättre, när man känt vad som är underbart  – vad gör man då? Väntar in - andas - låter stunderna passera. Men stunderna är verkligheten. Viskningar som är långt bort, är dem som känns.

Vart vi möts vet jag inte - men att vi mötts är jag säker på...

"Har du helt slutat skriva"

"Jag har ju ingenting att skriva om"
Du befinner dig i mitt emellan något, en gråzon, en väntan"
"Ja. Jag och gråzonen"
"Skriv om den då..."

I may not have gone where I intended to go,
but I think I have ended up
where I needed to be.

via Inwardsun

Jag bara går och går och går och går, och kommer aldrig fram känns det som. Jag tror jag behöver en resa, en annan morgondag som inte är precis likadan som igår.

NU.

Jag sitter i lägenheten och stirrar på datorskärmen. Alternativt väggen. Alternativt på ingenting alls. Lyssnar på en katt som spinner, som ser nöjd ut. Känner mig lite sjuk i både hals och själ. Det finns liksom ingen inspiration. Varken ute eller inne. Varken varmt eller kallt. För ett par dagar sen var jag helt fylld - av förväntan, av möjligheter. Och idag vet jag inte vem/vad jag är. Vart lämnade jag bort mig själv? Noll fokus. Noll kontroll. Men hur ska jag kunna fokusera om jag inte kan fokusera inuti mig själv? Jag tror att jag har skjutit allt på framtiden lite för mycket. Det är så trist att rapportera läget från den här sidan. Man blir ju inte det minsta gladare av det. ÅH, väck mig!

Bara när vi vågar säga ja - blir vi fria. Bara när det känns äkta inifrån, ler hjärtat glatt - och när vi vågar säga nej, när valet är vårt eget, och ingen annans. Jag tycks fortsätta älska morgondagen, alltid en dag ifrån, en sekund bort. Men älskade nuet, andetaget, varför är stunden så tyst och ouppnålig. Jag lyssnar, väntar...längtar.

When you close your eyes
and look at the world
- what do you see?

January:Remembering.
February: Forgetting.
March: Trying.
April: Something new.
May: Wishing.
June: Wondering.
July: Flying.
August: HEAT
September: Discovery
October: Colored.
November: Missing everything.
December: Hopes & dreams