känslan.

Jag vet inte vad det är men jag gillar det. Jag gillar det så mycket. Jag är inmålad i ett hörn. Precis så som jag någonstans ville. Det som gör mig lycklig - kan jag se det? Vad gör man av något som känns men inte existerar? Allt är så kravlöst. Gränslöst. Det behöver inte uttalas, det räcker med det man ser. Och jag undrar, för man ser så mycket med vidöppna ögon, vad är det egentligen du ser?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0