.

Vissa människor får allt att verka så lätt. De sitter nära, utan att röra varandra, tindrar på ett så naturligt sätt. De pratar om resor och drömmar de gjorde förr och vill göra i framtiden, sedan tystnar dem och ler tillsammans - hemliga leenden och jag försvinner med blicken ut genom fönstret. Ensamdrömmar. Funderar på om jag går omkring och bär på ett tomrum, och om jag kan förändra att det känns så? Saknar mina längevänner. Saknar enkelheten, och framförallt deras små snälla hjärtan & leenden. Saknar dem så så så mycket.