Vad är det egentligen, att vara sig själv?
Idag när jag gick omkring vid Universitetet och väntade på att min Innebandy skulle börja, så möttes jag av affischen ovan. Och det fick mig att vilja läsa mer, och jag har nu gjort min egen lilla sammanfattning och tolkning på vad jag önskar mer av i mitt liv, samt hur man lyckas bli mer självständig och stark i sig själv...
Vad ska man göra av sitt liv?
Många av oss har drömmar om ett stort och spännande liv, och förhoppningar om att livet ska bli något speciellt. Alltför sällan blir det så. De flesta fångas förr eller senare in av vardagen, man går till sina arbeten, fördriver alltför många kvällar i soffan framför TV:n och ser drömmarna om det stora livet sakta tyna bort. Vi har nått en materiell standard som gjort det möjligt för oss att skapa ett samhälle där människor är lyckliga, har möjlighet att utveckla sig själva, och njuta av livet. Men samhället är inte sådant. Alltför många känner sig ensamma och vilsna i tillvaron, och många går omkring med en gnagande känsla av att något fattas i deras liv.
Men det skulle kunna vara helt annorlunda – det skulle kunna finnas ett annat liv, ett liv där man tillsammans med andra skapar den värld man egentligen vill leva i - en meningsfull vardag.
Alla människor har en oerhörd kapacitet inom sig som aldrig eller väldigt sällan kommer fram. Egentligen borde alla människor besitta ett lugn, en klarhet och en inre harmoni, känna sig fria och självständiga, och äga en självklar självkänsla. Det allra viktigaste måste vara att känna en lätthet och livsglädje inom sig, att ha en genuin självkänsla. Men vad är egentligen ens naturliga, riktiga jag? Vad är det att vara sig själv? Det man i vanliga fall kallar för ens personlighet, eller sig själv, är till stor del olika sätt som man under årens lopp formats av. Det riktiga jaget kan mycket väl ligga outvecklat inom oss. Under uppväxten påverkas man på en mängd olika sätt. Man bygger upp en fasad, som hindrar vårt riktiga jag från att komma fram. Vi formar oss efter omgivningen. De flesta ser sig som självständiga. Men hur går det ihop? Hur många har tankar som verkligen är genomtänkta och förankrade i dem själva? Hur många har valt och format sitt eget liv? Man ser på andra - tar efter trender i samhället, hur man ska se ut och vara, sen formar man sig själv efter det.
Många (jag) lever i en drömvärld och tror att de ska bli lyckliga bara de träffar den rätta personen eller om de vinner fem miljoner på en trisslott. Men även fast Sverige är ett rikt land, så finns det relativt få självständiga människor. De flesta gör vad som förväntas av dem, lär sig att vara sociala och lättsamma, går sin utbildning, sätter på sig slipsen och kavajen, sitter av åtta-till-femjobbet os.v. Saker som styr vårt sökande efter lycka är drömmen om kärleken, och att bli framgångsrik. Kärlek är närhet, ärlighet, och inte bara viskande ord och blundande för negativa sidor hos den andra. Det är också väldigt lätt att man skapar för stora förväntningar på den andre och på relationen, vilket kan leda till frustration och besvikelse. Det grundläggande för att bli genuint lycklig är att vara vaken, närvarande, att ha självkänsla, att våga visa sig som man är. Vill man nå en mer bestående harmoni måste man söka den inom sig.
Här sätter vi paus, for now.
Kram och godnatt. Nu ska jag försöka hitta min självkänsla, någonstans i drömmen ;)
Hej! Det här var uppfriskande och ärligt. Något som kan tyckas som självklart men som vi ständigt måste påminna oss själva om är att det är DET HÄR som är livet! Det är inte imorgon, eller den där resan, eller när vi har gått ner 5 kilo. Det händer just nu. Och det är i ständig förändring. Vi får någon slags insikt, men så glömmer vi, och påminns och tror att vi har fattat grejen. Vi är som guldfiskar i ett akvarium - oh look, a castle!
Så sant så sant. Mycket tänkvärt. Bra skrivet!
