bye bye for now.

Städar upp tillvaron lite & flyttar. Ni hittar mig här:

Molntussar

 


tomten?

Moderna människor lever alltmer sina liv i ett slags förberedelse. Det är nästan alltid något som står i vägen för det fulländade livet: man behöver en bättre bostad, ett intressantare jobb, man längtar efter barn, att möta kärleken, att få lite mindre att göra på jobbet, att barnen ska flytta hemifrån, att få totalrenovera huset, få mer tid för familjen. Eller något annat. Sedan ska man börja leva det där "riktiga livet" som man väntat så mycket på.

Det är berättelser fyllda av människor som lika gärna kunde vara du själv. Folk som, precis som du, försöker hitta sin egen stil eller bara funderar på om man verkligen lever sitt liv med rätt partner - om man kanske kunde fått något bättre? Människor som undrar när de ska börja använda all utrustningen de har i sina kök och om det inte kan ingå i mänskliga rättigheter att få barn, familj och bli lite lycklig?, Människor som faktiskt har lite högre anspråk och vill börja fånga dagen, men bara har lite svårt att komma igång med det. Som skulle vilja ha ut mer av alltsammans! Och som är beredda på det där riktiga livet, som skulle kunna börja närsomhelst.


happy new year.


Nyårsklänning kirrad. Det blir en cremévit nyår i år!


ahhh.

Just nu känns det som att jag sitter inne på tusen känslor. Känslor som yr omkring i hela kroppen, som gör mig helt matt. Jag skulle kunna lägga mig raklång på golvet och titta i taket i flera timmar utan att känna någon skillnad. Ungefär så. Matt, orkeslös och less, och på ett sätt väldigt ledsen. På något sätt så känns det som att alla känslor stannat där inne, för att jag inte haft någon att lägga dem på. När man bor själv, har man bara sig själv i sådana här stunder. Att ha en katt att mysa med, en vän i mobilen, en mamma för långt bort. Jag försöker bara göra allt rätt - få saker att synka, men på något sätt räcker det inte till. Människor vill alltid har mer - JAG vill alltid ha mer. Behöver avreagera mig med något, för någon, men för vem och hur? Behöver skrika och andas på samma gång. Ahhhh!


longing & waiting

Behöver ta tag i denna blogg, men idag är det måndag och på måndagar gör man ingenting, tydligen. Om tre veckor är det jul och Småland väntar. Familj och längevänner. Kan inte beskriva hur mycket jag saknar dem! Ska bli fantastiskt att se deras glittrande leenden igen. OH. puss.


livet.

Livet mellan jobb och jobb? Just nu handlar det mest om jobb och att sedan mysa ner sig totalt med en mysig Maximus på magen och en varm chai-latte. Enkelt så. Slänger upp en bild på min fanstastiska brorsdotter.


click.

Fastnade på herr-avdelningen på Nelly lite...


söndagskvällar.

På kvällarna andas jag ut på riktigt. Känner efter. Tänker efter. Slappnar av. Saker pulserar, det outtalade hörs som mest. Det är precis lika outtalat som att vi kommer att somna skedandes i hans säng morgon. På morgonen kysser han mig på pannan när vi skiljs åt. Ett outtalat löfte om att höras när vi hörs och synas när vi ses. Och jag vänder mig om i sängen och längtar till nästa gång. Så ler han sådär och tittar på mig som om han säger något som han egentligen inte får, vill, kan säga. Det är som att både veta och inte veta en hel sanning. Kan bara inte sortera det rätt.

De senaste åren har passerat medan jag har sett på.. oförmögen att agera, i ständig väntan på att det ska hända av sig självt. Tiden går, man kan inte stoppa den och man kan inte skynda på den heller. Känslan känns ungefär som första gången man vaknar upp från en dröm, en tanke - man vaknar upp och minns vad man drömt. Man minns inte sanningen, inte lögnen, eller något där emellan. En färglös, suddig och förvriden bild. Formbar, nära och drömskt. Att inte veta vad man ska känna, att inte försöka försöka och att känna hur det är att inte känna. Livet, känslorna, och närheten - alltid hinner ni ikapp mig.


Changes.

"That which we want to change, we want to get rid of.”

James Hillman


longing.



Ikväll längtar jag massor, efter den där andra halvan.
Vill att pusselbitarna ska falla på plats.


inside & out.


Stressreaktioner både inne och ute. Måste våga lyssna inåt och säga ifrån, känna efter vilka förutsättningar som finns och göra det bästa, det bästa i stunden leder oftast framåt. Fallit in i vardagen så mycket att jag till och med längtar till soffan, att få komma hem, tända ljus och göra ingenting. Men när jag gör så, så undrar jag varför jag inte gör någonting. Tänker på saker jag går miste om, att jag inte lever ut fullt så mycket som jag kan. Och genom att inte göra det, blir jag som hamstern i hjulet, jagandes efter prestation, kickar och pressen av att göra det yttersta. Att bo i tryggheten - att lära sig bo i ovissheten - att våga lita på - att det är okej att sakta ner när stressen där ute, smiter in och gör så att det svämmar över. Jag måste börja lita mer på mig själv, att det som känns, är det som är.


live

The real world doesn't start when you leave high school or get a job. You have been in the real world your whole life. So go live it.


tycker om.


hello & click!


clip it.


RSS 2.0