.

Någon gång, jag vet inte exakt när, men jag lämnade - för att Stockholm skulle bli mitt nya hem. Jag fick höra om Stockholmsyndromet - längtan att lyckas - och lyckas snabbt. Jag är så otålig, och jag vill att saker ska hända på en gång, annars ger jag lätt upp. Men jag känner att något närmar sig - kan bara inte ta på det - inte än. Men att skynda något, som tycks kräva tid är nog inte lösningen. Jag väntar lite, lite till, sedan kastar jag mig ut och hoppas världen är lika redo som jag.