Så enkelt, och samtidigt så svårt.

Haft en jättefin söndag. Fotbollslek byttes ut till långpromenad och plump-spel med bästaste Pontus. Ibland behöver man stunden - att bara få vara, vandra omkring -prata om liv och blommor och allt där emellan. Det är Stockholmssommar och hjärtat ska vara sprudlande och glatt, men ändå är det något som saknas som jag inte kan sätta fingret på. Det är precis som jag önskar jag vore någon annanstans. I livet. Jag frågar mig själv varför jag är här, och varför jag gör som jag gör. Det finns egentligen bara ett svar, och det kan jag inte tala ut högt, det sitter för långt in i hjärtat för att våga komma ut. Lite rädsla, ovisshet, blandat med något enkelt och lätt. Känner mig helt enkelt kluven och rotlös just nu, kan man säga så? Det är bara förändringar som sker runt omkring mig, som jag inte helt förstår. Som får mig att backa, och undra. Vänner som seglar ifrån - längre och längre bort, och glömmer sina farväl. Det finns ingen direkt logik över det, varför jag gör vissa val, men det är val, och så länge jag väljer och beslutar har jag kommit en bit på vägen.

Men bara för att jag vill ha någonting, och längtar efter någonting, betyder det inte att jag är missnöjd nu. Jag bara har min längtan. Det är den jag är.


Edited by me.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0