.

When you close your eyes
and look at the world
- what do you see?

January:Remembering.
February: Forgetting.
March: Trying.
April: Something new.
May: Wishing.
June: Wondering.
July: Flying.
August: HEAT
September: Discovery
October: Colored.
November: Missing everything.
December: Hopes & dreams

...Och ibland är jag rädd för att skriva om saker som känns. Men vi kom till en punkt - då vi inte längre förstod varandra. Jag gick åt ett håll och du var inte där. Du väntade på mig, och jag kom inte. I cirklar vandrade vi omkring såhär, men med den enda insikten i världen – att vi älskade varann. Det var därför vi fortsätte att vara med varandra, det var därför som cirkeln fortsätte att vara rund, och vägrade låta någon av oss gå.

Och en dag då släppte vi taget om varandras händer, och stängde varsina dörrar. Jag vaknar ibland mitt i natten och vet inte vilken sanning som är sann. Men jag har lärt mig att släppa taget. Se det försvinna i horisonten, märker ditt liv på håll. Men ditt liv - är inte mitt. I mitt gränsland bor bara jag. Hela min kropp i en enda rörelse, och alla förväntningar.  Förväntningar som jag själv bygger upp. Jag har gjort processen “som man gör”. Jag har ältat, tänkt, undrat, gråtit. Jag blundar och minns. All kärlek/Emma, något starkare än förr.

Idag har ingenting varit jobbigt. Det var nästan så att jag stannade upp ett tag för att tänka varför saker kändes så bra, och varför dem känns just nu. Det är bara rätt tajming, that's all. Har tre dagar att se fram emot. Torsdag, fredag, och lördag.

Och jag somnar leende.

Hejdå Öland, familjen, småländskan, hejdå en liten del av mig själv. Vi ses snart igen. Jag kan inte komma på något vettigt att skriva ikväll, men saker börjar kännas så längesedan.

Det känns längesen jag var 17 år - men hur och när fyllde jag 26 - vad hände där emellan?

Längesen jag studsade den röda studsbollen framför mig på nyasfalterad väg en sommarkväll, längesen jag åkte inlines och skrapade knäna, längesen jag spelade fotboll på riktigt, längesen studentmössan vilade på min nyklippta lugg. Längesen jag kände våren så påtagligt nära, och längesen jag sov sked med den där känslan i magen. Längesen som...

...men ändå så är det så påtagligt nära...

Hur snygg är inte denna kvinna? Och underbar röst sen...