let me fix you.
gimmie.
småsaker.
Vad jag gillar kvällar som känns enkla. När leéndet smyger fram medan man diskar, och småsaker känns lite extra fina. Först när man slappnar av helt - finner sig lugnet, så sant! Och nu kommer jag ägna resten av kvällen åt att lyssna på regnsmatter, pyssla - leka med bilder. Tack för idag, kram kram.
life finds a way.
Och medan du lever - bli som du vill vara. Varje gång du möter nya ögon har du chansen att vara precis som du är. Snäll. Skön. Mjuk. Vacker. Nyfiken. Lekig. Fascinerande. Vill man göra världen vackrare – hålla den vacker – är det upp till en själv...
Vissa saker kan jag varken ta till mig, eller få nog av. Mobilen ligger mörk och tyst bredvid mig och jag undrar när den kom att bli så viktig. Söndagstystnad. Stunder avlöser varandra och medan jag försöker vara bara mig själv känns jag otillräcklig, inte ensam, bara otillräcklig. Om man vet att det finns bättre, när man känt vad som är underbart – vad gör man då? Väntar in - andas - låter stunderna passera. Men stunderna är verkligheten. Viskningar som är långt bort, är dem som känns.
Vart vi möts vet jag inte - men att vi mötts är jag säker på...
hot stuff.
in between.
"Har du helt slutat skriva"
"Jag har ju ingenting att skriva om"
Du befinner dig i mitt emellan något, en gråzon, en väntan"
"Ja. Jag och gråzonen"
"Skriv om den då..."
home.
inside.
just chilli'n.
multiply.
Whatever you give a woman, she's going to multiply.
If you give her a house, she'll give you a home.
If you give her groceries, she'll give you a meal.
If you give her a smile, she'll give you her heart.
She multiplies and enlarges what is given to her.
a feeling.
sun(ny)day
so true.
I may not have gone where I intended to go,
but I think I have ended up
where I needed to be.
via Inwardsun
cirklar.
Jag bara går och går och går och går, och kommer aldrig fram känns det som. Jag tror jag behöver en resa, en annan morgondag som inte är precis likadan som igår.
NU.
när jag tittar mot dig
mönster.
Just say something perfect, something I can steal
Så minns jag sommaren 2010.
dagar som går.
Jag sitter i lägenheten och stirrar på datorskärmen. Alternativt väggen. Alternativt på ingenting alls. Lyssnar på en katt som spinner, som ser nöjd ut. Känner mig lite sjuk i både hals och själ. Det finns liksom ingen inspiration. Varken ute eller inne. Varken varmt eller kallt. För ett par dagar sen var jag helt fylld - av förväntan, av möjligheter. Och idag vet jag inte vem/vad jag är. Vart lämnade jag bort mig själv? Noll fokus. Noll kontroll. Men hur ska jag kunna fokusera om jag inte kan fokusera inuti mig själv? Jag tror att jag har skjutit allt på framtiden lite för mycket. Det är så trist att rapportera läget från den här sidan. Man blir ju inte det minsta gladare av det. ÅH, väck mig!
bara när vi vågar säga ja - blir vi fria
Bara när vi vågar säga ja - blir vi fria. Bara när det känns äkta inifrån, ler hjärtat glatt - och när vi vågar säga nej, när valet är vårt eget, och ingen annans. Jag tycks fortsätta älska morgondagen, alltid en dag ifrån, en sekund bort. Men älskade nuet, andetaget, varför är stunden så tyst och ouppnålig. Jag lyssnar, väntar...längtar.