.

Haft en jättefin söndag. Fotbollslek byttes ut till långpromenad och plump-spel med bästaste Pontus. Ibland behöver man stunden - att bara få vara, vandra omkring -prata om liv och blommor och allt där emellan. Det är Stockholmssommar och hjärtat ska vara sprudlande och glatt, men ändå är det något som saknas som jag inte kan sätta fingret på. Det är precis som jag önskar jag vore någon annanstans. I livet. Jag frågar mig själv varför jag är här, och varför jag gör som jag gör. Det finns egentligen bara ett svar, och det kan jag inte tala ut högt, det sitter för långt in i hjärtat för att våga komma ut. Lite rädsla, ovisshet, blandat med något enkelt och lätt. Känner mig helt enkelt kluven och rotlös just nu, kan man säga så? Det är bara förändringar som sker runt omkring mig, som jag inte helt förstår. Som får mig att backa, och undra. Vänner som seglar ifrån - längre och längre bort, och glömmer sina farväl. Det finns ingen direkt logik över det, varför jag gör vissa val, men det är val, och så länge jag väljer och beslutar har jag kommit en bit på vägen.

Men bara för att jag vill ha någonting, och längtar efter någonting, betyder det inte att jag är missnöjd nu. Jag bara har min längtan. Det är den jag är.

Edited by me.

3 timmar i jakt efter kärlek. Ungefär så. Har nu plöjt igenom "Women in love" och vad kan man säga mer förutom titeln? Den säger allt. Fin miljö och poesi, precis vad jag behövde en torsdagkväll i min ensamhet. Men inte blev jag klokare efteråt. Varför är det så lätt att älska? Varför är det så svårt att älska? Ibland önskar jag att jag kunde se livet mer för vad livet är - och inte bara för kärleken. Imorgon är det midsommar, ett år gick snabbt - nu tycker jag vi trycker på pause ett tag.

I'm dying to tell you,
but they say that once you tell a secret,
it could not possibly come true.

Jag har gått i baklås nu känns det som. Betraktar på avstånd. Har så mycket att göra, så jag vet inte var jag ska börja. Vill eller ska. Måste eller önskar. Hur vet jag vad som känns viktigast? Vill. Behöver. Kan inte. Vill. Jag besitter på flera världar inuti. Så mycket vilja, så mycket kreativitet, som jag inte vet vad jag ska göra med. Fast i mönstret man så ofta pratar om. Men snart är det semester. Snart är det veckor av bara frihet. Men vad ska jag göra, vad vill jag göra? Jag tror jag är för rastlös för att umgås med mig själv så mycket som jag gör. Det är bara så skönt med sin egen frånvaro ibland. Att bara få existera tillsammans med någon annan. Vara nära. Insjunken. Leende...

The soul that sees beauty may sometimes walk alone.

"Take a chanse without knowing where it leads, don't put things away, take road trips without directions, and let's not say no"

Each friend represents a world in us, a world possibly not born until they arrive, and it is only by this meeting that a new world is born.”
Anaïs Nin

Let there be spaces in your togetherness, And let the winds of the heavens dance between you. Love one another but make not a bond of love: Let it rather be a moving sea between the shores of your souls. Fill each other’s cup but drink not from one cup. Give one another of your bread but eat not from the same loaf. Sing and dance together and be joyous, but let each one of you be alone, Even as the strings of a lute are alone though they quiver with the same music. Give your hearts, but not into each other’s keeping. For only the hand of Life can contain your hearts. And stand together, yet not too near together: For the pillars of the temple stand apart, And the oak tree and the cypress grow not in each other’s shadow.

Khalil Gibran (The Prophet)